Min kamera har mest legat nerpackad nu den senaste tiden. Har haft så
mycket annat att tänka på med branden och denna torka som råder. Lusten att fota
infinner sig inte riktigt.
Huset jag är uppväxt i är evakuerat och vi vet ännu inte när vi får
komma tillbaka dit. Det känns så olustigt och overkligt alltihop och det var
svårt att ta in att det verkligen är på riktigt när vi stod där den där kvällen då vi skulle
evakuera och såg all denna rök som inte var alltför långt bort.
Att packa ner det viktigaste. Vad skulle man ta med sig?
Man får sig en liten tankeställare, vad som egentligen är viktigt.
Det var tungt att åka därifrån, att kika i backspegeln på huset man har växt
upp i, inte veta hur det ska sluta. När får vi komma tillbaka? Hur det kommer att
se ut då. Många frågor som snurrar i huvudet.
Min allra högsta önskan just nu är att det ska börja regna!
Och det rejält. Så vi får ett stopp på detta elände.